Den här Saintpaulian är helt underbar. Min Dreams and Wishes är en sport och har fått det fantastiska hjulmönstret vilket betyder att den har blivit Chimera. Den riktiga Dreams and Wishes är inte hjulmönstrad.
Originalet är framtagen av C. Russel 1980. Blomman är en rosa och lavender stjärna. Bladen är mediumgröna. Semiminiatyr.
Kom ihåg! Bli gärna medlem i Saintpauliasällskapet.
Att jag älskar växter är ingen hemlighet direkt. Finns det något mer fridfullt och avslappnande att se på än när de visar sin blomsterprakt? Jag samlar på växter, vilket inte heller är en hemlighet och jag har inte ens hunnit fylla tant. Mitt stora blomsterintresse har jag haft länge och jag blir så glad när yngre börjar intressera sig, samla och ta till sig det vackra.
Här hemma hos mig trängs hoyor, pelargoner, Saintpaulior, kohlerior och mini sinningior. Alla lika vackra och underbara. Men det finns en sort som ligger närmast hjärtat och det är Saintpaulior! Alltså dessa Santisar får mitt hjärta att slå ett extra slag. Det som intresserar mig är den stora variationen i storlek, blad, blommor, färger m.m. OCH den är lättskött! Kan faktiskt erkänna att mina Saintpaulior tål mer än mina pelargoner.
När man tänker på Saintpaulia så kan det bli lätt att man tänker på den blomman som alltid stod på mormors bord eller hos gamla tanter, den med gröna håriga blad och blå blomma. Men sanningen är att det finns så många fler! Stora, små, micro osv. Jag tänker posta några av mina favoriter framöver för att visa den stora variationen som finns. Får man upp intresset för dessa underbara växter så öppnas en helt ny värld, jag lovar!
Om man är nyfiken kan man alltid gå in på Svenska Saintpauliasällskapet och kika. Fastnar man så tveka inte att bli medlem! På hemsidan kan man även få kontaktuppgifter till lokalombuden för alla län, pratar man med lokalombuden så kan man få information om träffar och aktiviteter men även få svar på frågor.
Saintpaulian på bilden heter Frosty Frolic, en skönhet inte sant?
Nu har jag planterat alla mina vackra pelargoner i krukorna som jag fyndade. För ni förstår, jag fyndade fler! Bla Upsala Ekeby City och Wasa. Det finns inga ord som beskriver min lycka! Tänkte visa en bild så att ni förstår hur bra mina pelargoner har det nu. Från vänster: söta Honeywood Suzanne i krukan "Ruta" av Steninge, underbara Supernova i krukan City av Uppsala Ekeby och sist men inte minst vackra Dolly Vardon Pink.
Underbar stjärnpelargon som har stora korallrosa blommor med vitt öga. Blommar rikligt. Förädlare: Ted Both 1962, sort från Australien.
Denna tjusiga pelargon heter Elmsett.
Äggskalspelargon som är gyllenbladig, vilket betyder att den har ljusgröna blad, typ limefärgade. Dvärgväxande sort. Förädlare: Ray Bidwell
Det var ju ett tag sen jag skrev. Har skrivit massor med inlägg i mitt huvud men aldrig haft orken eller tiden att sätta mig ner och skriva. Det har hänt massor sen jag skrev sist, ett till barn blev det till slut, nytt jobb och annat som varit både roligt och tråkigt.
Just nu verkar våren kommit hit till Norrland och mina växter har börjat blomma. Alla mina pelargoner har knoppar, mina Saintpaulior har slagit ut tillsammans med mina Kohlerior. En blomsterprakt med andra ord. Jag hoppas att jag har orken att fortsätta skriva och inte tappa det den här gången.
Här sitter man då och väntar på att bebisen ska komma ut. Den tar sin tid! För att undvika panik och stress över att bebisen inte kommer och speciellt över att jag vill vara normal igen, dvs sova en hel natt utan att vakna av smärta och kunna gå och röra mig normalt igen (läs: kunna röra mig överhuvudtaget), så har jag börjat skissa. Jag skissar på mina briljanta idéer och alla projekt som jag vill pyssla och göra i en skissblock. Sådana saker som man gärna skriver upp och har tänkt göra, projekt som startas, saker som köps in "just in case"... och sen ligger och dammar. Japp, jag har flera sådana påbörjade och halvfärdiga saker lite överallt för att inte tala om det jag inte påbörjat.... Ni vet där gips, garn, limpistol, formar m.m. ligger och "skräpar". Men jag har letat och hittat inspiration, det farligaste av allt. Utan inspiration blir det inget pyssel och inhandlande av saker, då bryr jag mig föga om skapandet. Just nu är det farligt med inspiration då jag inte kan röra mig och en bebis ankommer när som helst. Min attityd om att "jag kan själv" är inte hjälpsam precis.
Idag blev det paus i pyssel-letandet för jag vaknade med ont i halsen, hosta och snorig näsa. Istället blev det gos med hundarna och en massa sömn som gällde. Vilket var tur annars hade jag nog beställt en massa material från internet.
Jag har ett jättebra recept på pepparkakor från slutet av 60-talet. Fick det av en väns mamma för några år sedan och jag kan säga att det är det bästa receptet jag provat! Pepparkakorna blir krispiga och smakfulla. Glöm inte att kavla tunt för degen sväller till dubbla storleken i ugnen.
Birgittas pepparkakor
200 grader 5-7 minuter - mitten av ugnen
150 g smör
5 dl socker
2 dl sirap
2 dl kallt vatten
1 msk ingefära
1 msk nejlika (malen)
2 msk kanel
1 msk bikarbonat
Ca 1,5 l mjöl
Rör smör, sirap och socker smidigt, tillsätt vatten och kryddor. Blanda bikarbonat med några dl mjöl och arbeta in i smeten. Fortsätt sedan att arbeta in resten av mjölet. Degen ska inte bli för torr men inte heller kladdig. Låt vila över natten så att kryddorna hinner "mojsa" in sig.
Mitt tips är att använda elvisp för att blanda först och efter bikarbonatet med mjölet fortsätta knåda in mjöl med händerna på ett bakbord. Gör inte pepparkakorna för tjocka för då kan de bli hårda. Man kan även riva ner lite apelsin för en extra puff i smaken.
Lycka till!
Ibland känns det som att livet är en film eller serie, speciellt nu när man sitter och bölar för ingenting. Jo för så är det nu, jag bölar för minsta lilla. Jag blir upprörd, jag blir känslosam, jag blir glad, jag blir rädd och... Jag gråter. Då tänker jag: vad är det för dålig såpa jag är med i? För om den gick på tv så skulle jag för fasen inte ens vilja se den. Exempel nr 1: mamma är på besök, Yay jätteroligt! Mamma lånar mina hemmanycklar, jag åker till jobbet, sambon jobbar kväll. Timmarna går och mamma hämtar barnen på skola och dagis, jag möter upp mamma på stan efter jobbet. Tar emot barnen, hon ska göra ärenden och träffa folk. Vi åker hem för att börja med middagen. I bilen blir jag kissnödig. Japp, som alltid med andra ord. Kommer hem och upptäcker att jag inte har mina nycklar! SABLARNS JÄKLA SKIT och alla andra svordomar som finns. Nu är jag så kissnödig så att jag pinkar ner mig vilken minut som helst. Tar upp mobilen ringer mamma som såklart har åkt till andra sidan stan, snabb beräkning i huvudet som säger att jag inte kommer att kunna hålla mig fram och tillbaka igen om jag hämtar nycklarna. Plötsligt säger sonen att han akut måste (viskar) bajsa, NU! VA! utbrister då jag. Jag kissnödig, sonen som står med benen i kors och säger att han verkligen, verkligen måste bajsa och inga nycklar! Jag skäller på mamma för att hon är glömsk och för att vi håller på att gå under för att vi inte kommer in i lägenheten. Förbannar sambon för att han jobbar kväll och DÅ säger dottern: Mamma! Jag är kissnödig! Jag står och bölar i trapphuset och ser inte ljuset i tunneln... Ja det kunde inte bli värre den kvällen. Vi blev ju räddade för extranyckeln fanns 10 min bort!
Som sagt, ibland undrar jag. Speciellt när jag är på mitt värsta humör.
Magen växer och mår bra vilket är mer än man kan säga om mig. Värk, ont osv.. Men det roliga i allt är att vår lilla "huggorm" Siri äntligen har kommit! Siri är vår nya AHT. En fin och trevlig tik, förutom bitandet såklart men hon är valp så jag hade inte väntat mig annat. Nu när hösten håller på att gå över till vinter finns det så mycket jag vill göra! Så många saker att pyssla ihop och så lite tid. Jag är trött så trött på kvällarna så den lilla energin jag har kvar på kvällen går till att sitta uppe och titta lite på tv innan sängläge. Jag vill virka, sticka, baka, sy, måla om saker! Men jag har ingen ork. Jag orkar inte med något på kvällarna och det är frustrerande! Otroligt frustrerande att känna sig otillräcklig. Tänk all tid jag slösar på att inte orka något. Den tiden hade jag kunnat använda till att sy ett förkläde, virka vantar eller något annat roligt. Nu ska jag inte klaga så mycket, trots allt så är det ca 7 veckor kvar innan bebisen kommer och julen är snart här! Jag älskar julen, finns ingen mysigare högtid. Ska försöka sticka färdigt sockorna till dottern som jag hållt på med i 2 veckor, det går långsamt jag vet. Men ingen ork, ingen stickning och förresten så måste jag lära mig att minska vilket jag inte kan än. Sa jag att det är mina första stickade sockor ever?
Mycket har hänt och hösten har hunnit ikapp. Jag tycker att det är skönt med höst minus all mörker på kvällarna. I slutet på september var jag och barnen på Pomos Piano som turnérade och vi hade turen att se den i vår stad. Barnen var glada och satt snällt och tittade på showen, 4-åringen satt och sjöng och var överlycklig! En lyckad dag med andra ord.
Den 5 oktober var det min och mannens tur att se den underbara och bästa Cirkus Cirkör! Det var så bra! Det enda som var ett stort minus var platserna. Vi satt ganska långt fram och platserna var nästan i samma nivå som raderna framför oss. För ett tag förbannade jag alla långa människor på denna jord och förstod inte varför man inte hade en gräns på hur lång man måste vara för att sitta på de främre raderna, för hur ska lilla jag på 167 kunna se om det sitter människor på ca 180 framför mig (på flera rader) och skymmer sikten för scenen?
Av det jag såg så var det fantastiskt!
Får jag presentera vår lilla gris som är hela 6 år. Egentligen är hon ju ingen gris, hon är en tik av rasen American hairless terrier. Ebba den amerikanska hårlösa terriern, tadaaa! Världens bästa Ebba om jag får säga det själv.
Det hela började med att sonen fick astma och pälsdjursallergi vid 2 års åldern, vid den tidpunkten hade jag 3 hundar av andra raser hemma som jag blev tvungen att omplacera med stor sorg i hjärtat. Den äldsta hunden var 7 år gammal och yngsta 1 år. Jag trodde aldrig att vi kunde ha hund igen. I början på 2007 fick jag höra om rasen AHT (am. hairless terrier). Vi hade turen att få träffa en och drömmen om en hund föddes.
Hösten -07 kom Ebba hem till oss ända från Prag. En underbar liten krabat var hon och ett äventyr att åka och hämta henne i ett annat land! Fortfarande är hon världens bästa och vi ångrar inget! I 6 år har hon funnits i vår familj och allt har gått bra. Hon följer oss överallt och vi tar med henne överallt. Den senaste tiden har flera familjemedlemmar påpekat att vi måste ha en till och så kommer det att bli.
Nu i höst får vi hem en liten tik.
Sommaren har varit underbar men kort. Vi har njutit och haft det skönt i sommarvärmen. Jag har samlat på mig nya pelargoner och försökt planera bröllop samtidigt som vi har varit i Stockholm och Strömsund. I Stockholm besökte vi familj och vänner, skansen, fjärilshuset och varit på kryssning. I Strömsund träffade vi familjen och passade på att besöka en underbar liten trädgård som en kvinna hade. Den var helt fantastiskt! Postar lite bilder för att summera det hela.
När jag var på loppis i söndags hittade jag några guldkorn. En av dessa var den fina Don Pedro (Nils Johan). Fungerar fint, inga nagg eller liknande så med andra ord var den perfekt! Jag har velat ha en sådan länge och har spanat på loppis utan lycka, tills i söndags. Ibland händer det :)
