Ibland känns det som att livet är en film eller serie, speciellt nu när man sitter och bölar för ingenting. Jo för så är det nu, jag bölar för minsta lilla. Jag blir upprörd, jag blir känslosam, jag blir glad, jag blir rädd och... Jag gråter. Då tänker jag: vad är det för dålig såpa jag är med i? För om den gick på tv så skulle jag för fasen inte ens vilja se den. Exempel nr 1: mamma är på besök, Yay jätteroligt! Mamma lånar mina hemmanycklar, jag åker till jobbet, sambon jobbar kväll. Timmarna går och mamma hämtar barnen på skola och dagis, jag möter upp mamma på stan efter jobbet. Tar emot barnen, hon ska göra ärenden och träffa folk. Vi åker hem för att börja med middagen. I bilen blir jag kissnödig. Japp, som alltid med andra ord. Kommer hem och upptäcker att jag inte har mina nycklar! SABLARNS JÄKLA SKIT och alla andra svordomar som finns. Nu är jag så kissnödig så att jag pinkar ner mig vilken minut som helst. Tar upp mobilen ringer mamma som såklart har åkt till andra sidan stan, snabb beräkning i huvudet som säger att jag inte kommer att kunna hålla mig fram och tillbaka igen om jag hämtar nycklarna. Plötsligt säger sonen att han akut måste (viskar) bajsa, NU! VA! utbrister då jag. Jag kissnödig, sonen som står med benen i kors och säger att han verkligen, verkligen måste bajsa och inga nycklar! Jag skäller på mamma för att hon är glömsk och för att vi håller på att gå under för att vi inte kommer in i lägenheten. Förbannar sambon för att han jobbar kväll och DÅ säger dottern: Mamma! Jag är kissnödig! Jag står och bölar i trapphuset och ser inte ljuset i tunneln... Ja det kunde inte bli värre den kvällen. Vi blev ju räddade för extranyckeln fanns 10 min bort!
Som sagt, ibland undrar jag. Speciellt när jag är på mitt värsta humör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar